Jag tröttnade på bloggplatsen.. min blogg finns nu här:

www.emegu.blogspot.com

Kan man längta efter att bli trött?

Ja, jag tror faktiskt det... Jag längtar efter känslan som man har i kroppen när man har sprungit eller cyklat ett riktigt hårt pass. När man bara vill äta och sen lägga sig på soffan och benen känns alldeles tunga och den pirrar i dom!

Den känslan längtar jag efter.

Idag åkte KJ till Jönköping på landslagssamling inför 2010. Så jag är hemma själv med katterna... Det är inte sådär jättekul. Men jag har fördrivit tiden rätt så bra hittillsJag har tvättat bilen på OkQ8.. Och så har jag druckit te och tittat på Idol.

Hejja Kalle!

Jag surfade in på Ginza.se för att se om det fanns något nytt spel till Wii som kanske skulle passa oss... Och jag hittade ett som i alla fall jag vill ha :) New super mario!! Hoppas Kj också vill ha det, för då slår vi nog till när det släpps.

Idag annars blir en lugn dag. Var på en undersökning igår för att förlänga sjukskrivningen, fick då också nya mediciner för att få bort värken när jag ska sova. Tog dem enligt anvisningarna igår kväll, och nog var dom starka allt. Är fortfarande helt groggy!

Så idag  blir det sängen.

KJ är ute och cyklar, och jag är minst sagt avundsjuk. Trots att det är skitväder, grått, kallt och blött så vill jag inget hellre än att ta fram min nya(!!) cykelcross och åka på grusvägarna runt om Hedemora. Det hade varit glädje i varenda tramptag!

Det får bli allt för nu.

Heppåre

Wow, idag har jag haft något att göra.. Hade en tid på vårdcentralen kl 13 för att förlänga min sjukskrivning och få nya mediciner...

Så nu är jag sjukskriven året ut. Nu ska bara papprena in till Försäkringskassan så kanske jag kan få min ersättning sen.

Ersättningen som för övrigt blir väldans låg eftersom jag inte har jobbat så mycket, och att CSN inte är sjukpenninggrundande... Vilket är ett mysterium för mig..

Nu är KJ och simmar i Falun och jag väntar på att han ska komma hem :) Så vi kan laga mat! Det är väl det som händer idag.....

Hejsvejs

Jag har precis lyssnat på Hallå P3. Ett program som jag tycker oftast har väldigt bra diskussionsämnen!

Så var det även idag.

Ang. att lita på sin läkare eller inte?!

 Det jag har varit med om är självfallet inte i närheten av så hemskt som dessa blivande föräldrar som blivit informerande om att deras barn inte lever, och skickats hem med abortpiller. För att sedan få reda på att barnet visst lever (tack vare att de valt att inte ta abortpillren..)

Men jag känner igen mig i det faktum att Inte lita på sin läkare. Det har gått så långt att när jag går till en läkare, oberoende av anledning, så har jag inställningen att läkaren troligen inte kommer att lyssna på mig ens. Tråkigt att det skall vara så- Givetvis, läkare är bara människor dom också, även dom kan göra fel.. Men jag tycker att det borde finnas rutiner som gör att dubbelkollar och liknande sker.. Kolla in länken: http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=3184&artikel=3211412#srComments och ta del av P3s diskussion...

Hejsvejs!

Det är en konst. Det har jag då lärt mig den sista tiden!

Nu har det gått över sju månader sedan jag tog mitt sista löpsteg och mitt sista cykeltramp! När jag tänkte på det så, så känns det väldigt jobbigt. Men samtidigt har tiden gått väldigt snabbt emellanåt. Vissa dagar flyter på och jag är hyfsat pigg, medan vissa dagar är riktiga S K I T dagar...

Men det känns ändå nu som jag har passerat den jobbigaste perioden. Det som jag nu känner är/har varit den jobbigaste perioden är helt klart den tid jag gått och väntat på att få en diagnos.. För att sedan få fel diagnos, och sedan bli behandlad enligt den felaktiga diagnosen, och samtidigt bara bli sämre.. Då är det en konst att tänka positivt!

Men på något sätt har jag ju lyckats?! Eftersom jag fortfarande sitter här och hoppas/tror på att jag kommer att genomföra en triathlon igen!

Jag har nu kommit så pass långt att jag fått en klar och tydlig diagnos (Tack vare Klas Östberg) :

- Ett diskbråck som trycker in mot ryggmärgen, som i sin tur ger klämda och inflammerade nervrötter, som i sin tur ger mig smärtor i höger ben (där allt en gång började)

Efter att jag fick diagnosen har jag varit i nära kontakt med sjukgymanst Karsten Kaping, och genomfört 6 veckors sjukgymnastik. Jag har gjort övningar varje dag, vissa övningar fler ggr per dag + att Jag har haft korsett på mig för att avlasta. Men inget har hjälpt! Hur lätt är det då att tänka positivt? Jag har slitit varje dag, och inte fått någt resultat. Om man jämför detta med att träna löpning/simning/cykel dagligen, så har man i regel efter sex veckor uppnått någon form av resultat, eller?

Under denna tid har jag också varit sjukskriven, eftersom mina studier gick ut på att ha praktik på ett dagis. Rygg- och bensmärtor som gör att jag inte kan sitta längre än 15 min, gå längre än 20min, eller stå längre än 10 minuter utan att bli sämre rimmar inte riktigt med att vara dagisfröken.

Så under denna period har jag alltså inte gjort någonting, förutom sjukgymnastik. Det låter väl upplyftande?

Men nu har det ju tänts ännu ett hopp! Jag är nu remitterad till Stockholm Spine center, för att träffa ortopedkirurg Björn Brandt. Det som sjukgymnasten informerat mig om är att den troligaste operationsmetoden är steloperation. Och tro mig, det känns positivt! Men... För närvarande är det ca tre månaders väntetid...

Så, väntans tider är icke förbi! Men snart så....

Nu har jag inte skrivit på ett bra tag. Men det har heller inte funnits så mycket att skriva om!

I lördags började bror min att tapetsera i vårt vardagsrum, det blir kanonsnyggt, tycker vi i alla fall =) Han satte färdigt hela fondväggen. Så nu är det upp till mig och KJ. KJ har idag slipat resten av väggarna, och jag tänkte ge mig på med tapeterna ikväll. Så får vi se hur det blir. Kul!

Jag har varit superduperjätte förkyld sen förra tisdagen.. På måndagen var jag och min kompis Erika till Stockholm, hon följde så snällt med mig när jag skulle till sjukgymnasten! Och på tisdag morgon vaknade jag med hosta, halsont och knappt någon röst. Och så är det fortfarande.. Är dock lite piggare nu, så jag är nog på bättringsvägen. Hoppas bara det inte är svinisen!! Men då borde jag ju inte redan vara bättre, eller?!?

Sjukgymnastiekn flyter på, utan dramatiska förändringar, vare sig till det bättre ller det sämre. Vi får se vad herr Kaping säger på måndag när jag skall dit igen. Fem veckors sjukgymnastik är då genomförd.. Spännande!

Det får bli allt för nu.

Hejsvejs!